Jag har varit med om att skolan har anmält till socialtjänsten två gånger i min dotters fall. Första gången var när hon gick i 6:an och det som hände var att vi blev kallade till en socialsekreterare som gjorde en utredning av hemsituationen bl.a Det blev intervjuer med båda föräldrarna var för sig och med Sofia ensam. Sedan skrevs en lång utredning som vi fick hemskickat en kopia av och skolan fick en om jag minns rätt. I vårt fall kom man fram till att hemmet fungerade och därför kunde man inte omhänderta eller ta till någon sådan åtgärd. Det hände alltså ingenting alls mer än att vi kunde berätta på BUP att det inte fanns några sociala problem i familjen - något som kanske stärkte vårt stöd från BUP (tror jag). Några år senare gjordes en ny anmälan från den waldorfskola som Sofia gick på. Då öppnade socialsekreteraren utredningen igen och intervjuade oss i familjen och skrev en ny bunt med papper som ledde till att vi fick stöd från Familjemottagningen i vår stadsdel - något som har hjälpt oss mycket och på ett bra sätt. Man erbjöd olika former av stöd till Sofia; kontaktperson, nätverksmöten etc.

På det stora hela har det alltså varit ganska positivt att skolan anmälde. Hoppas du upplever att det gör något bra för er också!

Låter ju helt befängt att anmäla till soc. skolan har ju skyldighet att se till att elever som skolkar kommer till skolan. Vad har skolan gjort för din dotter så att hon ska gå dit?

Min dotter skolkade men ingen i skolan brydde sig, de frågade inte ens varför hon var hemma. Ca: 65% frånvaro under 6 månader och ingen undrar.

Du är vrång nu Maria. Du skrämmer mig. Jag hade inte velat vara din dotter om det är som du skriver.

Man har oftast en anledning att vara hemma eller skolka. Inte mår man ett dugg bättre av att någon tvingar en att gå till slolan. Det du främjar är precis samma sak som läkare och psykologer ofta gör. Även lärare är inne på samma spår. Detta är bara fel fel fel! Man kan inte ta tag i någons själdestruktivitet innan man löst bakomliggande problem. Gör man detta gör man det med risk för självmord:O

tro mig, jag vet vad jag pratar om. Lyssna på dem det gäller. Vad är deras problem. Vad dem än säjer kan int inte säja "det är fel, så här är det" man vill inte berätta saker för människor som bara rättar en. Försök att finna det som verkligen är bäst för personen. Och det som är bäst för personen går då h*n med på. Annars är det inte ens värt att försöka.

hoppas att alla föräldrar som tror dem är den enda som vet sitt barn bästa tar åt sig. Jag vet hur det är med sånna föräldrar och det kan gå riktigt illa.

Pusskram//Veyla

#2 enligt lagen är det föräldrarna som har ansvar för att barnen kommer till skolan det är skolplikt för barnen (ifall det är grundskolan det gäller). Det är INTE skolan som har ansvaret att se till så barnen kommer dit. Skolan ska dock kontakta vårdnadshavare ifall icke myndig elev är frånvarande och skolan kan starta en utredning om varför föräldrarna inte får barnen till skolan och om det är något de kan göra inom skolans ram för att hjälpa till ex. ringa till föräldrarna ifall barnet inte kommit till skolan ifall detta har kommit överrens med förälder och dyl. under något möte där man diskuterat vad man ska göra ifall eleven är frånvarande + skolan ska kontakta sociala myndigheter ifall det är sån kompetens som behövs.

Om inte skolan kontaktade dig angående din dotters frånvaro och du visste om att hon var frånvarande var det DITT ansvar att ta kontakt med skolan för att få till ett möte om detta.

Såhär står det i skollagen:

Den lag som styr skolan heter "skollagen". Den gäller för alla skolor i Sverige och bestäms av landets riskdag.

I skollagen står det att alla barn i Sverige ska gå i skolan från det år man fyller sju år. Det kallas för "skolplikt", och den gäller till och med utgången av vårterminen det år man fyller 16 år. Skollagen säger att man ska gå i skolan högst 190 dagar om året och högst åtta timmar per dag. I årskurs 1 och 2 behöver man inte delta i undervisningen med än sex timmar per dag.

Det är alltså inte tillåtet att vara borta från skolan om inte förälder eller annan vårdnadshavare sökt tillstånd från skolan. Det är förälder/vårdnadshavare som har ansvaret för att barnet går i skolan. Om föräldern inte ser till att barnet går i skolan får den ansvariga politiska nämnden bestämma, att föräldern/vårdnadshavaren kan få böter. Det är alltså inte tillåtet att skolka i grundskolan.

Min dotter har också skolvägrat en tid innan sommarlovet.

Det började redan i 6an då hon hade en lite "tuffare attityd" eftersom hon hade dåligt självförtroende.

Hon skolkade ibland, kom försent ganska ofta osv.

Sen i 7an ville hon själv bättrta sig, men så fort det var något så fick hon alltid höra. " Jaha, som vanligt är det HON som kommer in och stör"  Och då även om det var fler än hon…

Det pågick under hela sjuan att hon blev stämplad som slarver fast hon försökte att bättra sig.  Vi hade flera möten med mentorn om detta, men inget hjälpte. Till slut så ville hon ej gå dit alls, och kuratorn,rektorn,mentorn,jag, min man och min dotter träffades 2 ggr och diskuterade.

Vi var på BUP 1 gång, men de tyckte att det var skolan som skulle hjälpa oss.

Nu vill vi byta skola, men alla skolor verkar fullt…

Hur sjutton ska jag göra?   Min dotter vill inte prata mer med kuratorn, för det känns inget bra..

Nu börjar skolan, och jag ligger  sömnlös av oro och min dotter vägrar gå tillbaka till skolan!

vår äldste son "skolvägrade" i flera år är han bodde hos sin biologiska mamma och hon tillät det, det var eviga socmöten, nätverksmöten, skolkonferanser etc etc. När han skulle börja vt i nian flyttade han från sin mamma och hem till oss och efter det har han inte skolvägrat en enda gång för han vet att det inte är lönt att vägra. Han ska till skolan oavsett vad han säger eller tycker och det har varit mycket strider om det men vi segrade till slut. Vi gav så snäva ramar att det inte fanns utrymme för han allt mer svällande ego och det gav utdelning, han går idag på gymnasiet efter ett hundår på IV och det är en helt annan kille idag för att han har fått ta konsekvenserna och vi har inte gett utrymme åt hans ego och några deppigheter. Det låter kanske enkelt och det är faktiskt inte så svårt heller bara man står pall för alla konflikter som uppstår i kölvattnet på kraven.. Kram och lycka till

Var inte rädd för socialtjänsten, det är ingen myndighet att vara rädd för. Ring upp dem, förklara läget och du kommer garanterat att få ett väldigt bra bemötande. Skolan har som enda möjlighet att "hota" med anmälan till socialtjänsten och allt för många föräldrar känner sig hotade utav detta. Passa på att ringa soc innan skolan gör det, då kan du slå skolan på näsan. Dessutom är det bra om ni som föräldrar kontaktar soc, de kan hjälpa er med insatser i skolan och även insatser i hemmet eller tex hjälp med vart ni ska vända er. Kanske ert barn behöver någon form av hjälpmedel eller resurs.

Hejsan, #3: till thea gianechi

Vet att det var längesedan du skrev detta svar. Men jag skulle vilja veta vad ni gjorde exakt för att få iväg honom. Jag har en dotter som är så. Hon är väldigt stark och jag kan inte rubba henne. Vad man än säger så ligger hon still och vägrar att ge en endaste respons. Jag har försökt få hjälp men hon vägrar såklart det med, pappan har sagt att hon inte får umgås med vänner om hon inte går så nu är hon ännu mera deprimerad.
Hon har då varken ett liv i skolan eller utanför då. Så vad har ni gjort för att han får ”ta konsekvensen” vilken konsekvens då? Detta är ju en flicka och i min upplevelse är det lättare med pojkar.
Berätta gärna för jag är hopplöst utan svar.

Mvh Sandra