jag förstår dig, jag är i samma sits just nu… jag är hemma, när jag borde vara ute på praktik… men jag orkar inte.. och jag lyckas inte, precis som du, inte hitta orken för att göra det man måste göra..

jag kommer antaligen byta linje, om jag inte försöker börja jobba istället…

Varför kan du inte byta linje? Jag jobbar på en skola och vi får hit elever som testat gå flera gymnasieutbuildningar innan de kommer hit, bara man är under 20år brukar man kunna byta utbildning men det är ju klart det kan ju innebära att man får börja om i ettan igen + efter att man fyllt 20år brukar inte skolmaten vara gratis så det kan ju innebära en merkostnad i slutet av utbildningen.

+Du har alltid rätt att göra studieuppehåll och kanske det är bättre att jobba något år för att sedan gå tillbaka och kanske vara mindre skoltrött. Man måste ju klara studierna på gymnasienivå idag, har man redan gått gymnasiekurserna är det inte säkert att man får läsa om dem på Komvux för att höja upp betygen detta har man satt stopp för i de flesta kommuner nu när man dragit ner på bidragen till Komvux är det de personer som inte har gått någon utbildning tidigare som har förtur till de få platser som finns.

#2 jag trivs för dåligt i min "hemmamiljö" för att bry mig om något annant än att inte må psykiskt dåligt.

jag förstår dig väldigt väl är själv i samma sits just nu, ska egentligen vara ute på praktik just nu, men jag orkar helt enkelt inte,jag är så trött på skolan just nu, jag funderar på att hoppa av,men det känns ju lite sorgligt oxå när man har bara hälften kvar,jag har nu gått omvårdnad i 1,5 år och nu börjar jag känna att det är absolut ingenting för mig. Eftersom att jag gick om nian pga min "bästa kompis" så känns det inte så kul att börja om i ettan på en annan linje i höst heller,men jag är ju 18 så jag gör väl som jag vill,men det är jätte svårt och jag känner mig så deppig just nu..men det blir nog så att jag hoppar av och försöker få ett jobb,och sedan när jag inte är så skol trött och när jag kanske vet vad jag verkligen vill bli så kanske jag pluggar vidare då…

#4 jag vet precis hur det är..  det är bara att bita ihop, men ta en annan utbildning, någonting som du verkligen vill göra!

Kräv av skolan att dom ska hjälpa er att ta ett sabbatsår och få en praktikplats. Ni kanske kan dela upp skolan/praktiken så ni orkar även fast ni får gå om ett år men då blir ju det riktiga året inte lika hårt. Skolorna kan gära mycket mer än av dom visar. Jag fick ingen hjälp alls, idag pluggar jag upp många ämnen från gymnasiet!

Fast skolan har ingen skyldighet att ex. fixa praktikplats ifall det inte ingår i utbildningen, gymnasiet är en frivillig skolform. (fixar skolan praktikplats kan det innebära en stor extra kostnad som många skolor inte har ex. måste det finnas någon som har hand om dessa praktikplatser och administrerar, fixar försäkringar, åker och besöker arbetsplatsen, kollar att det inte är några risker för eleven, kan gå att kontakta ifall eleven behöver hjälp eller om företaget behöver hjälp med att handskas med eleven etc. En del företag kräver även att få betalt för att vara handledare åt eleven. Man kan ju inte bara ringa ett företag och sedan dumpa av en elev där i ett år eller så, så enkelt är det inte.)

Antingen går man de kurser som finns på utbildningen man valt eller så byter man inriktning ifall det inte passar, att gå på gymnasiet ska vara som att gå till ett vanligt jobb och där får man även göra saker man inte tycker är kul. Gymnasiet har ju även i uppdrag att förbereda eleverna för framtida yrkesliv och de regler som gäller där, och i yrkeslivet ingår det att man gör samtliga arbetsuppgifter man blivit annställd att göra annars får man se sig om efter ett nytt jobb.

 Att ta sabbatsår har man dock alltid rätt att få göra och det brukar inte vara så krångligt.

Visst, skolan har ingen skydlighet till detta, men om man ber om hjälp så kan man cokså få det. Gå till din lärare eller syon och prata!

Lells, Din text skulle lika väl kunna vara min egen, allt du skriver stämmer in på mig. Allt ifrån att ha bytt linje till hur föräldrarna tänker.

Jag har inte varit i skolan en enda dag den senate månaden för att orken o lusten inte finns, bara en klump i magen av en obeskrivlig känsla varje gång jag tänker på skolan.
Allt började i ettan på gymnasiet när jag började må väldigt psykiskt dåligt och bytte till ekonomi från etik (det sämsta val jag gjort i hela mitt liv) jag fick vara hemma istort hela tvåan och gå på samtalsterapi och träffa en psykolog fyra gånger i veckan. Jag gickom tvåan och det gick hyffsat med vg rakt igenom. Men nu sista året har jag G i ett ämne och Ig i resterande.
Jag kan inte förmå mig att ta kontakt med skolan på något sätt även att jag borde och vill så blir det bara fel, jag får inte fram det jag vill säga utan håller bara med när jag pratar med lärarna och sen blir jag övertalad om att kämpa på det sista, och som vanligt skiter det sig.
Just nu är min stora fråga om man kommer kunna vara med på studenten när man inte visat sig på någon månad - och hur kul kommer det vara när man inte har samhörighet med klassen? Jag har alla mina vänner utanför klassen.

*jag var tvungen att få skriva av mig lite*

samma sits, Fasst är 17 och går 1an… försöker ta mig till skolan ibland men känner heller inte att ja har nåt att gå till. Det finns 1 tjej av 25 elever i klassen och har hamnat i en riktig volvoklass :P Känner inte att ja har alls samma humor eller nåt gemensamt roligt att snacka om. Kan ju också vara för att ja blir deprimerad av problem ja fått utanför skolan som påverkar mig.

Sitter hemma.. Jag låter tiden bara gå. Köpte mig ett munspel och börjar lära mig spela det. Vet inte riktigt vad man ska göra.

Jag har också sökt lite skitjobb som brevbärare, telefonförsäljare mm.

Kan bli så att om ja får något sånt jobb så skippar ja skolan och jobbar istället.

#10 Byt skola? Om du inte trivs alls i klassen så är det ju ungefär det enda som finns att göra.