Jag kan berätta lite om mej själv.

Jag heter Mia och bor i småland i en liten stad som heter Nybro.
Är snart 41 år men känner mej som 20+.
Arbetar heltid. Älskar hårdrock och mina två katter.
Har en son som nyss fyllt 18 som haft stora problem med skolan.
Så därför tog jag över denna sajten då man har en del kött på benen i detta ämne.

Hatar vinter och älskar våren. Bara längtar till värmen nu.

Detta var lite om mej…….

#1

Anna-H-K

10-01-07
16:47

Hantera inlägg

Hej Mia & alla andra!

God fortsättning på det nya året önskar jag er!

Jag vill göra en liten presentation, kanske startar du en särskild sådan tråd sedan Mia? Tycker det känns allra bäst så!

Jag är en helt vanlig tjej, heltidsarbetande 5-barnsmor, har eget företag sedan början av 90-talet. 2 tonåringar 18 samt 16 år & 3 små knoddar!

Man försöker att räcka till åt alla men ständigt har man ju som mamma detta "dåliga samvete"!

Jag bor i Värmland sedan-05 då vi flyttade hit, hela familjen samt mitt företag förstås! Trivs jättebra för det mesta med livet men säkert, liksom ni så är det såå härligt att kunna bolla med olika funderingar man har gällande detta med skolan & våra ungdomar! Jag finns här…har gått igenom en hel del som har med detta att göra! Brinner mycket för våra ungdomar & för de förbättringar & hjälpinsatser som kan göras!

Hälsningar till er alla med ljus & värme

Anna Kihlström

Ingalill heter jag och är Medarbetare här på Skolvägran och inne på Singelföräldrar.

Jag är 44 år och har 2 söner 17 (i feb) och 13 (14 i juni)år gamla samt 2 katter och en hund. Vi bor i det lilla brukssamhället Degerfors sedan oktober -04 efter att ha lämnat Enköping där jag är född och uppväxt. Största anledningen till flytten var att min äldste son var mobbad från lekis fram till flytten i 5an… Jag har sjukpension så jag kunde flytta vart som helst och slumpen fick oss hit vilket vi inte ångrar.

I 9an blev han nedstämd och började skolvägra så efter mycket kämpande med skolledning och soc fick vi en jättebra psykolog på BUP så nu är han äntligen på väg tillbaka:)

Det var väl lite om mig…

Ann-Louise heter jag. Blir 46 i Mars men som Mia känner jag mig yngre. Jag bor utanför Sundsvall med min yngste son som är 11. Har två pojkar till 25 och 21. 25-åringen har 2 egna pojkar 2 år och 1,5 månad, sen har han ett bonusbarn också som är 7år.

Min äldste och yngste son har haft och har problem i skolan men det har mest berott på inlärningsproblem. Den äldste kom inte in i nån utredning förrän i 8:an och den yngste har vi nyss fått utredning om dyslexi klar på. Stora koncentrationssvårigheter har han också men det har vi vetat sen 2:an. Vi ska nu gå vidare med utredning för ADHD på honom.

Jag har ingen erfarenhet av skolvägran för mina barn men äldsten gick inte på lektionerna på högstadiet men befann sig i skollokalerna så det betraktades inte som skolk.

Mellansonen har haft det lätt för sig i skolan men har istället mått mycket dåligt och det har vid några tillfällen kunnat sluta mycket illa.

Jag tycker att mitt liv de senaste 7 åren har stärkt mig mycket genom många kriser med yngre anhörigas död, problemen med yngsten i skolan och ja, tom kärleksproblem som inte lett nånstans.

Jag uppfattar mig själv som en mycket starkare och bättre människa nu med empati och medkänsla för andra och deras situationer.

Största problemet är väl att jag har så svårt att säga nej.

Lite om mig och de mina.

Kramar

Jennie heter jag. Är 25 år i år, lyckligt gift och fulltidsarbetande.

Hade en turbulent tid på högstadiet med depressioner och skoltrötthet men lyckades ändå med mycket hjälp klara mig igenom det och gick på gymnasiet direkt utan sabbatsår och tog så studenten 2004 med en del IG'n men varav de relevanta har blivit upplästa på komvux.

Läste på komvux i 3.5 termin ungefär, varav 3 på fulltid. Var sjukskriven större delen av min 2a fulltidstermin på komvux men lyckades läsa ikapp både det samt klara nästan alla andra kurser under våren sen. Fick till och med mitt första MVG då! Var bara data och spanska jag inte klarade den terminen, men då jag inte var speciellt intresserad av det så la jag energin på det jag var intresserad av.
Läste på bara några veckor ikapp en hel termin Biologi A, Historia A, och en lag och rätts kurs samtidigt som jag läste Naturkunskap B (MVG) plus lite annat. Så trots att tonåren var jobbiga så går det att komma igen!

Välkomna hit Ann-Louise och Jennie! Hoppas ni kommer trivas hos oss

#6 Tack Tycker det är toppen här! Hoppas kunna vara till viss hjälp för andra då jag själv haft det jobbigt i skolan och vet hur det är. Är väldigt öppen av mig också vad gäller mina skolår.

Hej hej!

Camilla heter jag och är alldeles ny på det här.

Jag är 37 och bor med min man och våra 3 döttrar i småland. Den äldsta dottern (18 år) är mitt bonusbarn och 15-åringen hade jag med mig själv in i äktenskapet. Sedan dess har vi skaffat vår gemensamma lilla 7-åring.

Min 15-åring har precis kommit in på BUP eftersom hon har svårt med den sociala biten (fruktansvärt dåligt självförtroende) och är även skoltrött och har en förmodad tonårsdepression.

Jag har en förhoppning om att jag ska finna råd och stöd i hur man hanterar sådant här då jag ofta står och famlar i mörkret känns det som…

Det var väl lite om mig =)

Kram kram

Hej Camilla och välkommen till oss! Hoppas du kommer trivas här:)

Välkomna hit alla. Jättekul att se nya ansikten.

Hoppas ni kommer att trivas här..och kom ihåg att inga frågor är dumma frågor. Och ni kan skriva om vad ni vill som rör skolan.

Kram till er och varmt välkomna.

Anna heter jag. Har en dotter som snart fyller 12 år. Vi har jätteproblem med henne och hennes skolvägran. Ibland går det bra men oftast är det ett rent helvete varje morgon och då går det bara inte att få iväg henne. Sista veckorna har hon inte varit mycket i skolan. BUP är nu inblandat och det ligger hot om anmälan till soc från skolans värld. Men som jag säger - jag har inget att dölja så varsegod och anmäl. Blev så glad när jag hittade denna siten. Vi slipper känna oss ensamma om detta. Trodde faktiskt att jag var helt ensam i hela världen om detta problem. Känner mig som världens sämsta mamma och ser nu att jag inte alls är det!

Hej Anna.

Du är jättevälkommen hit.
Här kan du skriva av dej när du känner för det.

Kram.

Hej Anna och välkommen hit!

Du är långt ifrån ensam så du är jättevälkommen att bolla tankar och idéer här med oss. Det som är bra här är att det även finns många ungdomar som kan ge sin vinkel på det hela också:)

Ingen skola idag heller.  Nu är soc och skolpsykolog inblandade. Men läraren är så jävla pucko och jag fattar inte hur man kan vara så inkompetent socialt och ändå vara lärare. Usch var bara tvungen att skriva av mig.

Mitt namn är Louise och jag är 13 år gammal.
Själv är jag lite demostrerande varje dag när jag ska gå till skolan.
Jag bor nere i Skåne och trivs super bra där, mina djur betyder allt för mig och den mesta fritiden går till att vara med dem.

Min "skolvägran" började lite nu i 7:an när det blev lite jobbigare i klassen, vi blev stor klass vilket innebar att vi var 53 stycken.
Nu har jag bytat till en annan skola, men med bytet innebar också att det är lite små oroligt att gå till skolan, även fast jag vet att dem gärna pratar med mig osv. är jag ganska blyg av mig, och vill helst inte vara ivägen, vilket jag känner mig.
Men vi får hoppas att det blir bättre :)

Välkommen Louise.

Det är inte lätt när man är blyg av sej. Jag vet. Jag var själv det när jag gick i skolan. Men jag hoppas att det kommer att kännas bättre snart för dej.
Och det är inte bra att vara 53 stycken i klassen.

Men du…var dej själv bara och försök att prata lite med de andra så löser det sej.

Här inne hos oss kan du skriva om vad du vill.

Kram till dej

Tack så mycket!
Det är så konstigt att bara byta skola, man
känner sig inte riktigt hemma..
Och då blir man ännu blygare tyvärr.

Hej! Tänkte att jag också kunde passa på att presentera mig.

Sophia heter jag, 17 snart 18 år gammal. Jag skolkade i hela högstadiet, pga min (ej diagnostiserade) skolfobi. Så jag fick gå IV ett år, men skolkade även då, lyckades dock få godkänt i kärnämnena. Så sen fick jag börja gymnasiet men efter en termin blev jag utslängd från skolan eftersom jag hade alldeles för hög frånvaro.

Så jag har helt enkelt verkligen en rejäl skolfobi… jag har dock inte social fobi, jag har inga problem med att träffa folk annars. Jag praktiserar nu och sköter närvaron. Men just skolan går tyvärr inte. Så nån gymnasieutbildning har jag inte, än.. Men jag tror jag ska läsa upp på folkhögskola i framtiden om jag kan gå i skolan då.

Jobbigast är väl att jag inte känner att jag får ngt stöd vad gäller detta. Jag har nämligen inga problem med själva studierna överhuvudtaget, och det känns därför väldigt jobbigt att jag missar en hel utbildning just pga att jag ej kan närvara i skolan.

Hej sophiaa och välkommen hit…

Gymnasiet kan du läsa igen när du känner dej mogen. Du kan oxå läsa på Komvux från det året du fyller 20 om du nu inte skulle orka med gymnasiet.

Trist att du inte får nåt stöd.
Vad säger dina föräldrar om det hela? Har du vart på BUP?

Kram till dej…