Orkar inte på riktigt!!!!
Hej. Jag går första året på gymnasiet,media och tycker att det är jätte kul och trivs bra i klassen. Jag har/haft social fobi och i högstadiet kunde jag inte ens prata med människor,så var ganska utstött och ensam,det ledde till att jag blev deprimerad och kände att jag inte orkade mer. Jag skötte skolan bra ändå om man tänker på hur jag mådde. Iaf,när jag började gymnasiet så hade jag bestämt mig för att jag inte längre skulle vara den där tysta i klassen,för det kändes inte som mig. Började gymnasiet och allting lossnade,jag kunde plötsligt börja prata med vem som helst så var själv lite chockad nästan. Nu när jag gått gymnasiet i 3 månader typ så känner jag att jag inte orkar mer,jag trivs bra men det är bara det att jag orkar verkligen inte mer! Var borta förförra veckan,förra veckan och nu 2 dagar denna veckan,och ja det är ju väldigt mycket frånvaro så att säga,men jag orkar inte på riktigt! Ska ha möte med skolan om precis en vecka,men jag klarar inte av att ta mig till skolan denna veckan heller tror jag :( får ångest av att jag är borta så mkt för halkar ju bara efter mer och mer,men samtidigt orkar jag inte bara,vad är det med mig? Lärarna vet om att jag är deprimerad och har sagt att jag får gå på de lektioner jag orkar,men jag orkar ju inte ens ta mig upp ur sängen,det är som något hinder. Vaknar ganska tidigt på morgonen och det första jag tänker är typ "skola,jag orkar inte" och jag får en jätte hemsk ångest och känner att jag bara vill dö. Min mamma tror att jag är i skolan denna vecka oxå,men jag kan inte säga till henne att jag varit hemma för iaf har jag varit borta 3 veckor i rad från skolan…då lär hon bli arg. Jag vet inte vad jag ska göra,kände bara att jag behövde skriva detta så att nån annan kan läsa och förhoppningsvis ge tips…:/
Hej!
Hur går det för dig?
Är mamma till en 16-åring som går första året på gymnasiet sominte har varit speciellt mycket i skolan under höstterminen. Nu när vårterminen började hade både hon och jag förhoppning om att hon skulle ta sig iväg men hon kom aldrig iväg.
Du verkar dock förstå att du inte mår bra. Det gör inte hon uta hon menar på att hon "bara" har ont i huvuet, i halsen, har magkatarr, ont i kroppen eller något annat. Jag försöker hjälpa henne på flera olika sätt med olika kontakter som kurator, psykolog mm men hon vägrar träffa dem.
Har du provat på KBT?
Hoppas att det går bättre för dig nu! :D
Mvh, Trullsa
